Nytt år!
Hej!
Det var ett tag sen, åtminstonne för min del.
Ser att Maja och Annika varit aktiva iallafall! Det är ordning på dem!
Måate berömma dem för jättehärliga inlägg!
Jag upptäckte en rolig sak när jag skrollade mig igenom bloggen, man märker verkligen vem som skrivit vad!
Åtminstonne när man läser Majas och Annikas inlägg, det svårt att kolla sånt när man läser sig sina egna inlägg, inte pågrund av stavfel och andra småfel utan på stilen, jag bara kände på mig när jag läste inlägget att det här måste maja ha skrivit eller det här har Annika skrivit. Det är jättekul iallafall! Ni skrivier jättebra båda två! det är väldigt intressant att läsa era texter måste jag säga!
Nu, lite mer än ett år sedan den här bloggens start, tänkte jag ge en liten rapport från mitt liv.
Jag har verkligen lärt mg jättemycket och kämpat massa både socialt och i skolan under det här året men jag tycker ändå att resultatet har varit possitivt.
Förändringen mellan nian och gymnasiet var jättestor för mig och många saker som varit självklara i nian var inte längre det. från början försökte jag vara precis som jag varit på kristofferskolan men insåg att det inte skulle hålla. Jag har verkligen inte ändrat på mig själv för att passa bättre in i den nya klassen men jag fick väl snarare börja om från början igen. det går inte att bete sig som om alla känner en när de inte gör det. De flesta ansiktena i nya klassen var helt nya för mig och jag kände ingen sen innan, det kändes jättekonsigt att gå till en skola där man inte kände någon i sin egen klass. Jag var jättenervös hela tiden och särskilt hösten kändes väldigt lång, den ena dagen kunde jag må hur bra som helst medan jag kunde vakna morgonen därpå med världens depphumör. Men någonstans vände det ändå och jag började lära känna folk sakta men säkert. Det har gått riktigt långsamt men jag har ändå kännt att det går åt rätt håll och hoppas att fortsätter göra det även i höst.
Igår fick jag sommarlov, efteresom min brorsa tog studenten stannade jag kvar och såg på utspringet och det är en härlig tanke att känna att om två år då är det jag som står där på entretrappan och skriker av lycka tillsammans med hundra andra treor över att vi äntligen slutat skolan!
Kul att jag hade samma klänning på mig i nian som i ettan på gymnasiet, tänkten inte på det när jag valde den ;)
Det var ett tag sen, åtminstonne för min del.
Ser att Maja och Annika varit aktiva iallafall! Det är ordning på dem!
Måate berömma dem för jättehärliga inlägg!
Jag upptäckte en rolig sak när jag skrollade mig igenom bloggen, man märker verkligen vem som skrivit vad!
Åtminstonne när man läser Majas och Annikas inlägg, det svårt att kolla sånt när man läser sig sina egna inlägg, inte pågrund av stavfel och andra småfel utan på stilen, jag bara kände på mig när jag läste inlägget att det här måste maja ha skrivit eller det här har Annika skrivit. Det är jättekul iallafall! Ni skrivier jättebra båda två! det är väldigt intressant att läsa era texter måste jag säga!
Nu, lite mer än ett år sedan den här bloggens start, tänkte jag ge en liten rapport från mitt liv.
Jag har verkligen lärt mg jättemycket och kämpat massa både socialt och i skolan under det här året men jag tycker ändå att resultatet har varit possitivt.
Förändringen mellan nian och gymnasiet var jättestor för mig och många saker som varit självklara i nian var inte längre det. från början försökte jag vara precis som jag varit på kristofferskolan men insåg att det inte skulle hålla. Jag har verkligen inte ändrat på mig själv för att passa bättre in i den nya klassen men jag fick väl snarare börja om från början igen. det går inte att bete sig som om alla känner en när de inte gör det. De flesta ansiktena i nya klassen var helt nya för mig och jag kände ingen sen innan, det kändes jättekonsigt att gå till en skola där man inte kände någon i sin egen klass. Jag var jättenervös hela tiden och särskilt hösten kändes väldigt lång, den ena dagen kunde jag må hur bra som helst medan jag kunde vakna morgonen därpå med världens depphumör. Men någonstans vände det ändå och jag började lära känna folk sakta men säkert. Det har gått riktigt långsamt men jag har ändå kännt att det går åt rätt håll och hoppas att fortsätter göra det även i höst.
Igår fick jag sommarlov, efteresom min brorsa tog studenten stannade jag kvar och såg på utspringet och det är en härlig tanke att känna att om två år då är det jag som står där på entretrappan och skriker av lycka tillsammans med hundra andra treor över att vi äntligen slutat skolan!
Kul att jag hade samma klänning på mig i nian som i ettan på gymnasiet, tänkten inte på det när jag valde den ;)
Kommentarer
Trackback
